I måndags var jag ute och åt och drack lite vin till. Eftersom jag hade tagit bilen till restaurangen så kunde jag inte köra därifrån. Men jag var tvungen att gå in i bilen och hämta mina saker som jag skulle ha med mig hem.
När jag är i bilen och håller på att plocka ihop sakerna så stannar det till två cyklister och kikar in i bilen som står parkerad framför min. Det är en man och kvinna i trettioårsåldern som ser ut att vara normala och inte som missbrukare. Dom tittar sig omkring och krossar bakrutan på bilen. Dom tar ut cykeldelar och lite annat som fanns i bilen. Jag börjar tänka på vad dom ska göra om jag blir upptäckt. Killen såg inte så snäll ut. Dessutom så befinner vi oss helt off och på öde-område varför de kunde hålla på under längre tid helt ostört.
Efter ca tio minuter så började jag känna att jag måste göra något. Det kändes som att jag kommer att bli upptäckt när som helst och visste inte vad som väntade. Killen höll i en stor kniv i handen som han skrapade bort resterna av det krossade glaset från rutan. Jag ringer polisen och ber dom skicka en patrull. Jag kunde inte prata speciellt högt för att inte riskera att bli upptäckt. Dom rör sig kring min bil och kan fortfarande inte förstå hur jag inte kunde bli upptäckt. Helt otroligt men väl turligt.
Efter ha blivit kopplad till radion så berättar jag för polisen som det är och under tiden är flera bilar påväg.
Poliserna får tag i kvinnan och mannen hinner komma undan. Tror att det var fyra bilar som deltog.
Det låg ett hotell i närheten och polisen fick tag i ägaren till bilen och han tre kompisar. Det var fyra killar från Tyskland som var här för att tävla i någon slags Mountainbike tävling. Dom tackade mig givetvis. Men två rutor på bilen måste fixas.
Nu har det gått tre dagar och väntar fortfarande på att någon utredare skall höra av sig till mig.
Men icke sa Nicke…
